sandraplate

Jaha, fick ett meddelande på röstsvararen i mob. En tid för Palomo på strömsholm, i slutet av september, skulle ringa och bekräfta det och fråga lite vad dom tyckte och trodde. Men naturligtvis hade dom telefontid mellan 14-15 och nu är klockan 15.20.. jaja. får ringa på måndag istället. Men är nyfiken och orolig över vad dom tror. En operation och rehab i 1 år ca för att han kanske ska bli ok är antagligen inget jag kommer satsa på, utan då får han nog kanske somna in.

 

Och det gör ont ska ni veta. Jag vet att det antagligen låter jättehemskt, men jag försöker att se till mina djurs bästa. Och nånstans får man förstå att gör man en operation på palomo nu inom en-två månader och sen 1-1½ års rehab så är han nästan 7 år, och då kanske ok, o under denna tiden kommer han kanske efter att belastat andra frambenet mer under rehabtiden skada högra benet och ja. men det är jag som tänker det värsta hela tiden. Men sån är jag .

 

Jag tänker iallafall ta till vara på min tid med Palomo, för han är min bästa vän som jag skulle gå igenom eld för.

och jag vet att han skulle göra det för mig med. Ett liv utan honom kommer bli fruktansvärt, men det är även så det kommer bli en dag i framtiden, och så kommer det även bli en dag utan figge. hemska, overkliga tankar! 

 

 

Belburgos Oden, eller Palomo som han alltid har hetat hos mig är min Dougue de Bordeaux hane på 5½ år :)

han är min ögonsten och godisgris som alltid finns hos mig .

Han var min brors hund från början som han hämtade  i helsingsfors som valp. men sen fick jag honom för att han orkade inte riktigt med honom (var VÄLDIGT överenerisk också hade stefan en tik vid de tillfället också, vilket blev lite jobbigt förstås)

 

 

 

 

Han är med mig överallt där det finns möjlighet, tyvärr är han väldigt mkt hos mamma eftersom jag jobbar väldigt långa arbetspass när jag jobbar, Men det finns ingen som kan säga att det inte är en mattegris. och jag är en grismatte, haha! nej , vi älskar varandra, vilkorslöst. Jag kan ärligt talat inte se den dagen utan honom framför mig (eller utan Figge...). Dom är min trygghet, men dagen kommer. och jag kan då försöka se all glädje dom har gett mig och vilken tur jag haft som fått haft dom i min ägo.

 

mitt hjärta!